Kattens genetik
Katten har 38 kromosomer i varje cellkärna. Det är här all genetisk information finns, dvs. kattens genetiska anlag (DNA). Anlag kommer i par och det är dessa som ensamma eller i kombination med andra anlag bidrar till en viss egenskap hos katten. Anlagen kan vara dominanta eller recessiva. Dominant anlag innebär att det alltid slår ut ett recessivt anlag. För att ett recessivt anlag ska visa sig måste det finnas i dubbel uppsättning.
Med homozygot menas att anlaget finns i dubbel uppsättning. Heterozygot betyder att anlagen är olika. Ett exempel på detta är att om en katt med svart päls är homozygot, så innebär detta att båda kromosomparen kommer ge svart färg. Om katten däremot är heterozygot svart, så innebär det att ena anlaget kan vara svart färg men det andra en annan färg. Eftersom svart är ett dominant anlag kommer bara den svarta färgen visa sig.
Genom att följa en kattras i flera generationer och göra DNA-analyser har man lärt sig mycket om vad som döljer sig i kattens gener. Det finns till exempel mycket information om ärftliga sjukdomar från kattens DNA.
Blodgruppering
Utöver information i kattens DNA är det viktigt att ta reda på vilken blodgrupp katten har. Katter kan ha blodgrupp A, B eller AB. Den vanligaste blodgruppen är A, blodgrupp B är relativt vanlig hos vissa raser och AB är en sällsynt blodgrupp. Det går inte att para en hona med blodgrupp B med en hankatt som har blodgrupp A utan att det uppstår problem. Kattungarna kommer att födas med en annan blodgrupp än sin mamma och bli ”förgiftade” av modersmjölken. De kattungar som föds kommer med största sannolikhet inte överleva om man inte hindrar dem från att dia hos kattmamman och istället handmatar dem med mjölkersättning. Om båda föräldrarna har blodgrupp B uppstår inte samma problem. Det går också bra om honan är blodgrupp A och hankatten blodgrupp B. Nedärvning av blodgrupp B är recessiv.
Ärftliga sjukdomar hos katt
En av de viktigaste anledningarna för att förstå genetik är att undvika att sprida genetiska defekter eller ärftliga sjukdomar. Man ska inte avla på djur där det finns en konstaterad sjukdom eller där det är en stor risk att anlag för sjukdom sprids vidare till nästa generation. Några kattraser har särskilda hälsoprogram där man gör tester innan katten får användas i avel. Några av de ärftliga sjukdomar man följer upp är:
- Gangliosidos, som är en grupp ärftliga sjukdomar som påverkar cellernas ämnesomsättning och kan leda till permanenta hjärnskador.
- Glycogen storage disease, som innebär att lagring av glykogen inte fungerar och leder till att muskler förtvinar och förlamas.
- Hypertrofisk Kardiomyopati (HCM), som är ett fel på hjärtats muskulatur som kan leda till hjärtsvikt, blodproppar eller plötslig död.
- Progressiv retinal atrofi, (PRA), som är en ögonsjukdom där näthinnan förtvinar och katten blir slutligen blind.
Genom en välplanerad avel kan man minimera risken för dessa sjukdomar samt undvika att det föds kattungar med exteriöra problem av olika slag. Som kattuppfödare har man ett ansvar under djurskyddslagen att inte avla på djur där det finns en risk för negativ påverkan på avkomman.
Läs mer om vanliga sjukdomar hos katter.
Vilken färg får kattungarna?
Trots att katter finns i alla möjliga färger har de egentligen bara anlag för två pigment: svart och röd. Sedan kan de ha anlag för vitt, vilket inte är en färg utan ett anlag som täcker grundfärgen. Det vita anlaget kan tala om att mer eller mindre av kattens färg ska täckas av det vita. Olika kombinationer av anlagen kan göra att vi upplever att det finns många färger; grå, beige, choklad, lila, blå osv.
Utöver grundfärg och täckning så finns det anlag för olika mönster som till exempel ”tabby” eller ”spotted”. Anlaget för mönster är dominant och vissa mönster är dominanta över andra. Spotted är till exempel dominant över tabby, så där kommer det bli prickigt mönster i stället för randigt.
Det finns massor att lära sig om hur färgerna ärvs från föräldrar till avkomma och med rätt kunskap kan man hoppas att kattungarna får den färg eller det mönster som man planerar. Man kan ta hjälp av kunskap om vilka anlag som är dominanta samt hitta information i stamböckerna om färger och mönster.
Inavel
Inavel innebär att man parar individer som är släkt med varandra. I en stor population är det lätt att undvika inavel. Däremot i en relativt liten population, som hos flera kattraser, är det svårare att undvika.
De risker som finns vid inavel är att man fördubblar de dåliga anlag som finns. Det kan vara anlag som är recessiva men som kommer att synas när de dubbleras. Det här kan yttra sig i mer eller mindre allvarliga fel på katterna. Som kattuppfödare är det väldigt viktigt att ta hänsyn till den så kallade inavelsgraden. Det finns inga regler om vilken inavelsgrad som är tillåten men man ska undvika att para närbesläktade katter som mor med son eller helsyskon. På nätet finns FindUs som är SVERAKs stambok. Här kan man hitta information om alla av SVERAK stambokförda katter. Man kan se stamtavlan flera generationer tillbaka, hälsoinformation, inavelsgrad och göra provparningar.
