Att ta kontakt med veterinär

Första kontakten med en veterinär sker ofta på telefon. De flesta kliniker och djursjukhus är mycket servicemedvetna och svarar på frågor som en djurägare kan ha.

Om du vill ha mer än rådgivning på telefon ska du kontakta FirstVet - de ger dig rådgivning via ett videomöte direkt i mobilen.

Du som djurägare ska ringa när du känner dig orolig för ditt husdjur, men du ska respektera att djursjukvårdarna och veterinärerna har mycket att göra och det finns många andra oroliga djurägare som väntar på svar. Samtalet med kliniken ska därför inte vara onödigt långt. Förbered vissa saker före samtalet för att tiden i telefonen ska bli så givande som möjligt.

Du bör fråga dig vad du egentligen vill med ditt samtal. Vill du diskutera sjukdomssymtom för att ta reda på om det är dags att beställa en tid eller vill du att någon undersöker ditt djur, oavsett om det är nödvändigt eller inte? I så fall bör du säga det direkt.

När du ringer veterinären

När du ringer till kliniken bör du kunna redogöra för sjukdomsförloppet på ett klart sätt utan onödiga utvikelser. Överdriv inte, men du ska heller inte bagatellisera skador eller symtom.

Vid en akut olycka måste du varsko personalen om att du är på väg med den skadade hunden eller katten. Du kan få råd angående första hjälpen och vad du själv kan göra.

Om djuret inte är akut skadat kommer du att få svara på lite frågor:

  • Vilken ras är hunden eller katten? Kön? Ålder?
  • Vilka symtom har djuret?
  • När iakttogs symtomen först och hur har sjukdomen utvecklats?
  • Har djuret haft liknande symtom tidigare? Är den behandlad för det och i så fall med vad?
  • Hur är djurets allmäntillstånd? Veterinären beskriver allmäntillståndet i termer som: opåverkat, lindrigt påverkat, måttligt påverkat och kraftigt påverkat. Du ska beskriva hur alert och intresserad av omgivningen djuret är eller om den är trött.
  • Har djuret feber? När togs tempen och hade djuret varit i stillhet när mätningen gjordes? Det är bra att känna till djurets normala temperatur i vila och aktivitet.
  • Hur är djuret matlust? Har den normal avföring? Hur är det med törsten? Kissar djuret?
  • Hur snabbt kan du komma till kliniken? Hur tar du dig till kliniken? Personalen kan förbereda sig och anpassa andra patienter så att de kan ta hand om dig och ditt djur om de vet när du beräknas anlända till kliniken.

Receptionspersonalen är tränad i att avgöra om djurens tillstånd kan vara allvarligt. De kommer att ställa frågor för att kunna bedöma om du måste komma in akut.

Vid veterinärbesöket - Anamnesen

En mycket viktig del i veterinärens arbete består i att ta upp en komplett anamnes. Anamnesen behövs för att ställa en korrekt diagnos och för att kunna ge rätt behandling. Anamnes betyder att djurägaren utfrågas om sjukdomens eller skadans uppkomst och hur den har utvecklats. För att kunna bedöma djuret ordentligt ställs många frågor. Frågorna beror till stor del på vilka sjukdomssymtom eller skador djuret söker för. Exempel på frågor:

  • Uppväxt– och tidigare ägareförhållanden?
  • När började symtom uppträda?
  • Har djuret tidigare haft liknande symtom eller tidigare sjukdomar?
  • Hur började symtomen uppträda; plötsligt eller gradvis?
  • Hur har symtomen utvecklats under tiden?
  • Allmän information om aptit, törst, urinering, avföring?
  • Är allmäntillståndet påverkat, det vill säga är djuret trött?
  • Har djuret feber och i så fall hur länge den haft det?
  • Förekommer förändringar i djurets beteende?
  • Om det är en tik eller katthona kan tidpunkten för senaste löp ofta ha betydelse
  • I vissa fall är det viktigt att känna till om föräldrar och kullsyskon. Hur beter de sig och har de några sjukdomar?

Anamnesen är mycket viktig. Den kan vara helt avgörande för att kunna ställa rätt diagnos och sätta in rätt behandling. Veterinären bör alltid ta god tid på sig för att prata igenom sjukdomens förhistoria om det inte är ett djur som är akut skadat eller sjukt.hund tax hos veterinären för undersökning

Vid veterinärbesöket - Undersökningen

Efter anamnesen undersöks djuret. Vid vanliga klinikbesök görs oftast en lättare allmän undersökning. Hela djuret kontrolleras, det vill säga inte bara öronen även om djuret kommer in för öronbesvär. Undersökning är en snabb kontroll för att se så att djuret inte lider av flera åkommor eller har behov av annan vård. Varje veterinär har sin egen undersökningsgång som han/hon följer för att inte glömma något. Vid den allmänna undersökningen används inga instrument förutom termometer och stetoskop. 

Veterinären börjar med att skapa sig en uppfattning om djurets allmäntillstånd, det vill säga om djuret verkar trött eller påverkad på annat sätt. Om djuret är mycket oroligt, har ont eller vill försvara sig kan veterinären behöva ge lugnande medel för att kunna göra vissa undersökningar. Lugnande medel används bara i nödfall eftersom det blir svårare att bedöma djuret. Det är omöjligt att bedöma till exempel djurets kroppstemperatur, smärta och hälta om djuret har fått lugnande medel.

Hela djuret undersöks

Veterinären börjar ofta framifrån och kontrollerar munhåla, svalg och tandstatus. Om kroppstemperaturen ska mätas på djuret är det viktigt att göra det innan djuret har blivit oroligt, det vill säga så tidigt som möjligt under besöket.

Ögonen undersöks, veterinären tittar på hornhinna och linsen utan instrument, slemhinnan under nedre ögonlocket, huden runt ögat och om det finns tecken på flytning från ögonen.

Öronen undersöks med avseende på sekret, lukt och hudens utseende och färg i de yttre delarna av hörselgången.

Kroppen känns igenom (palperas) och veterinären känner efter sår och knutor, kontrollerar huden och pälsen och känner på de lymfkörtlar som är lätta att komma åt. Skelettet känns igenom och klor och trampdynor ska alltid undersökas.

Därefter lyssnar veterinären på ljud från brösthålan eller bukhålan. Man vill upptäcka eventuella missljud från hjärta och lungor. Det är svårt att höra svaga missljud när hunden hässjar eller katten spinner eller när hjärtat slår för fort. Man vill därför att hunden eller katten ska vara så lugn som möjligt.
Hässja är en snabb ytlig andning med öppen mun. Hunden hässjar vid stress eller för att sänka kroppstemperaturen. Katten i sin tur kan spinna när den känner sig stressad, det är ett sätt för katten att försöka lugna sig själv. Djurägaren får lugna djuret och veterinären kan behöva hålla igen munnen på hunden när hjärtat och lungorna undersöks. Pulsen på insidan av låret kontrolleras också.

En lättare undersökning bör göras på alla djur som kommer till mottagningen. Undersökningen tar bara några minuter och ger en bra bild av djurets allmänstatus.

Den speciella undersökningen

Den speciella undersökningen kommer efter anamnesen och den allmänna undersökningen. Djuret kan behöva röntgas eller ultraljudsundersökas. Veterinären kan behöva ta ett blodprov eller kontrollera ett urinprov. Den speciella undersökningen kan också innebära att en viss kroppsdel, till exempel ett ben, undersöks noga genom palpation eller böjprov.

Därefter avvaktar veterinären provsvaren om inte djuret behöver omedelbar vård. Undersökningsresultaten och proverna tillsammans får avgöra vilka vidare åtgärder som ska sättas in. Ytterligare prover kan krävas för att fastställa diagnosen.

Förhoppningsvis ger undersökningar och prover svar på vilka åtgärder som behövs för att hjälpa djuret att bli friskt igen. Behandling kan variera mycket beroende på vilken diagnos man kommer fram till.

Text: Linnéa Kjellén
Granskat av veterinär: Ylva Trygger
Senast uppdaterad: 2019-10-08