Varför får hundar analsäcksinflammation?
Analsäckarna är två doftkörtlar som sitter vid sidan av analöppningen. Körtlarna innehåller ett sekret som ofta är lite oljigt eller grynigt och luktar väldigt illa för oss människor. Innehållet i analsäckarna töms normalt i samband med att hunden bajsar.
Analsäckarna hos hunden kan bli överfyllda och spända utan att bli inflammerade. Exakt vad som orsakar problem med analsäckarna är inte helt klarlagt men nedan anses vara associerat med ökad risk för besvär:
- Att hunden har haft diarré i några dagar eller kroniska problem med lös avföring
- Att hunden har haft förstoppning
- Att analsäcksmynningarna är medfött trånga eller har blivit trånga till följd av annan sjukdom eller skada
- Hunden har en underliggande allergi
- Överproduktion av sekret.
- Stopp i analsäckarnas utförsgångar som gör att de inte kan tömmas som de ska.
Om analsäckarna blir överfyllda och inte kan tömmas kan det bildas inflammerade bölder. Dessa kan spricka genom huden och det kommer ut var och blod. Överfyllda analsäckar är mycket obehagligt och ofta smärtsamt för hunden.
Vissa hundar har större risk att få problem med analsäckarna. Hundar med allergi eller överviktiga hundar löper till exempel högre risk. Små hundar verkar generellt drabbas oftare än stora hundar.
Symptom på problem med analsäckarna
Ett av de vanligaste tecknen på att hunden har problem med analsäckarna är att den sätter rumpan i marken och drar sig framåt med framtassarna.
Andra tecken på analsäcksinflammation är:
- Hunden slickar sig mer än vanligt i baken.
- Hunden visar tecken på smärta när den bajsar.
- Hunden luktar illa runt analöppningen och ibland läcker det illaluktande sekret när hunden ligger och vilar.
- Rodnad, svullnad och ömhet vid analöppningen.
- Sekretet från analsäcken innehåller blod eller var.
- Hunden blir slö, grinig och vill inte att man rör den runt rumpan.
- Bölder eller öppna sår vid analöppningen.
Behandling av analsäcksinflammation
När du misstänker att hunden har problem med analsäckarna så tar du kontakt med veterinär. Innan du får komma på besök är det lämpligt att sätta på en krage så hunden inte kommer åt att slicka eller bita överdrivet.
Veterinären tömmer analsäckarna och ibland räcker det, om det inte har hunnit bli en inflammation. Om det däremot är en inflammation eller om det av en annan anledning inte går att tömma ut sekretet så spolar veterinären analsäckarna. Det är vanligt att hunden får lugnande medicin för att veterinären ska kunna komma åt att tvätta och spola eftersom den ofta har ont och är känslig för beröring i området. Hunden får också smärtstillande och antiinflammatorisk medicin.
Behandlingen fortsätter hemma med antiinflammatorisk medicin, samt att hundägaren får fortsätta att tvätta och hålla rent några dagar. Ibland kan det vara aktuellt att stryka lokalbedövande salva över området i några dagar. En vanlig rekommendation är att duscha området med ljummet vatten vilket både håller rent, kan ge viss smärtlindring och göra sekretet i analsäckarna mer lättflytande och därmed underlätta naturlig tömning. Hunden behöver ha krage så den inte kommer åt att slicka sig i rumpan.
Kan man tömma hundens analsäckar själv?
Du ska inte tömma analsäckarna på en hund som inte visar några symptom. Det är alltid bäst att rådgöra med veterinär om bästa behandling för din hund. Veterinären får bedöma om du själv kan hjälpa hunden när den behöver hjälp med tömning.
Vad du själv kan göra för en hund som har återkommande problem med analsäckarna är att till exempel byta till ett foder som innehåller mer fibrer. Du kan också duscha området runt anus på hunden om du misstänker att det börjar bli problem.
Andra problem relaterat till analöppningen hos hund
Det finns några andra problem relaterat till analsäckarna som kan drabba hunden.
Analadenom
Analadenom är godartade långsamt växande tumörer som uppstår vid analen. Det är mest förekommande hos äldre okastrerade hanhundar. Tumörerna påverkas av testosteron, så om man kastrerar hanhunden kan tumörens tillväxt avstanna eller den kan till och med krympa. Ofta rekommenderar man att operera bort tumören, men det beror mycket på storlek och var tumören är placerad. Det är inte alltid det går att operera bort tumören på ett bra sätt.
Det kan ibland vara aktuellt att kastrera hunden innan man opererar bort tumören då det i bästa fall kan göra att tumören krymper och därmed blir ingreppet mindre omfattande. Ofta kastrerar man hunden vid samma operationstillfälle som tumören tas bort. För att säkert veta att det är ett analadenom och inte en mer elakartad tumör tas blodprover och cellprov och/eller biopsi innan man opererar då prognos och behandling skiljer sig åt beroende på vad det är för typ av tumör.
Perinealbråck
Perinealbråck visar sig som en utbuktning på ena eller båda sidorna av ändtarmen. Bråcket orsakas av att musklerna som omger ändtarmen försvagats. Perinealbråck förekommer oftast hos äldre hanhundar som inte är kastrerade. Det är testosteron som gör att musklerna runt ändtarmen försvagas och gör så att sista delen av tarmen buktar ut åt sidan på ett onormalt sätt vilket försvårar tömning av tarmen. Vid perinealbråck rekommenderas kirurgi där man förflyttar muskler i området för att stärka upp där det är försvagat och vid samma tillfälle görs vanligen en kastration.
