Ronja lär sig spåra!

Som jag nämnde för er sist så har alltså min matte bestämt sig för att det är dags att jag börjar lära mig spåra!
Häromkvällen åkte vi ut en sväng till den närmsta skogen, och matte lade ut två enkla valpspår åt mig (hur man lägger ett valpspår kan du läsa här). När vi gått en liten skogspromenad tillsammans så gick vi tillbaka, och sedan hade då matte tänkt sig att jag skulle följa de där spåren…

Jag hittade snabbt det första spårupptaget på stigen, för det märktes ju direkt var matte hade korsat stigen och klivit rakt ut i ramslöken – men när jag följt spåret några meter så upptäckte jag hur kul det var att skutta i ramslöken som växte nästan lika hög som jag, så då började jag skutta runt som en tossing istället. Sedan spårade jag någon meter till innan jag hittade ett mullvadshål som jag var tvungen att gräva i, trots mattes suckar. Så då höll jag på med det en stund. När jag tröttnade på hålet så spårade jag ytterligare 3-4 meter, och DÄR låg plötsligt min favoritleksak! Jättekul! Så då lekte vi med den!

Även spårupptaget på andra spåret gick bra, men sedan kom jag till ett nedfallet träd efter några meter, och då blev det konstigt. Kunde spåret verkligen gå ÖVER det nedfallna trädet? Visserligen var trädet inte högre än en tröskel, men jag tyckte ändå att det blev lite underligt, så efter att ha funderat en stund började jag försöka hitta om spåret kunde gå någon annanstans. Det gjorde det inte, så då började jag busa och hoppa i ramslöken igen!

Matte stod bara tålmodigt och väntade ut mig – och när jag busat en stund så hittade jag faktiskt spåret igen, följde det ett par meter, och hittade en leksak till! Fantastiskt skojigt! Det här måste vi göra fler gånger!
Matte var väl sådär nöjd och tyckte att jag hade haft mycket annat för mig än spårarbete – men med tanke på att det var första gången så tyckte hon ändå att jag hade fått godkänt.

Själv blev jag jättetrött av allt spårande, skuttande, och grävande - så när vi kom hem somnade jag på stört! En bra spårhund måste vila mycket!